27/8-08
Jag har många DRÖMMAR (mitt första ämne i den här bloggen):
- flytta till norrland med min pojkvän
- ge ut en bok
- Jobba som landskapsarkitekt eller landskapsingenjör
- Vara sann mot mig själv
- stark
- Gå din egen väg, ej andras.
Detta är saker jag vill uppnå eller bli bättre på.
När jag skriver nu är jag mitt uppe i en personlig kris. Jag har en ätstörning (jo tack den börjar bli bättre)..hade en blogg förut med thinspo inblandat. Jag förstår inte. Att hålla på med sånt gör mitt liv ännu värre..
För stunden känns det bra när man gått ned några kilo. Men frågan är om man blir lycklig av det i längden. Jag vet svaret. NEJ! Men det är inte om sånt jag har tänkt skriva i den bloggen.
Det absolut viktigaste för mig i mitt liv är att vara hälsosam, för det ser jag som grunden till allting. Utan och vara hälsosam blir jag inte lycklig och då kan jag inte ge kärlek till mina nära och kära. Det blir som ett kretslopp. Men framförallt. GUD gör mig lyckligast och med honom kan jag vara lycklig med även om jag inte är hälsosam.
DISTANSFÖRHÅLLANDE är mitt andra ämne.
Har alltid haft distansförhållande. Det är det enda jag känner till. Har ett nu sedan ca 1 år tillbaka (han bor i Finland). Men har på senaste tiden börjat tvivla. Eller nej jag tvivlar inte A är det bästa som hänt mig.
Det enda jag tvivlar på är att jag saknar honom. Jag är så rädd för att det inte ska bli vi i framtiden för vi är så perfekta för varandra. Han har allt jag någonsin velat ha av en man:
- osjälvisk
- ärlig
- larvig
- noggrann
- lugn
- jordnära
Det enda krokset med det här är att man måste vara sann mot sig själv och inte lyssna på andra. Jag måste sluta tvivla på honom (för det är de jag inser att jag gör pga avståndet) Men jag har blivit sviken av män förut o då inte så lite heller. Jag antar att den rädslan (för o bli sviken) kommer hänga med mig resten av livet, mer eller mindre...
och en sak till. Jag verkligen HATAR när folk ska lägga sig i vårt förhållande. De värsta kommentarerna som suger musten ur en är:
- Men OJ, hur klarar ni av ett distansförhållande?! Det måste vara jätte svårt, jag skulle ALDRIG klara av det!
- När ska ni ses igen då?
- När flyttar han hit?
Jag blir helt ordlös och sorgsen över dessa kommentarer. vet inte vad jag ska säga. Är som om jag skäms över svaren på frågorna. Om jag skulle besvara frågorna ärligt skulle det låta såhär:
- Jag har faktiskt ingen aning. Skit i det du!
Men om jag bara sa det de förväntade sig att höra skulle det väll låta såhär:
- Om ca 1 år kommer han att flytta hit, men tills dess håller vi ut :) Vi håller ju kontakten varje dag via skype och sms.
(denna mening var sann och inte sann, sann på det sättet att vi faktiskt HAR kontakt varje dag men...att jag förskönar sanningen. En dålig vana jag har. Han kommer inte flytta hit om ett år och det selar ingen roll hur mkt jag vill tro det så kommer det aldrig att bli så. FATTA!)
Enkelt sagt. Jag försvarar vårt förhållande. Menn vill sluta försvara det (mot alla fördomar bland annat) jag vill börja njuta av det, Få min högsta önskan att gå i uppfyllelse. Men allt kan inte hända pangpoff. Det är ibland som jag vill hoppa framåt i mitt liv. Ha avklarade studier. Ha fast jobb. Bo i norrland med A och vänta vårt första barn. Men livet är inte så. Det är bara drömmarna som är så o vill man nå dit måsta man vara stark OCH självisk (till en viss del), för du blir inte lycklig av o göra saker för andra helatiden eller bortse från dina egna drömmar.
Och då kommer vi helt automatiskt in på det tredje ämnet: FRAMTIDEN.
(detta är även det ämne som gör mig mest rädd och orolig)
Den värsta frågan jag vet numera (och nog alltid hatat) är:
- Vad har du för planer fr framtiden då? Eller ngt liknande..
ja vad ska man svara när man har noll koll. För det är verkligen så det känns, eller kändes ett tag. För nu har ja lite mera koll. (koll i okollen)
Jag vill jobba inom grönsektorn. Detta därför att jag har kommit fram till att naturen gör mig lycklig. Finns det något renare eller ädlare? det är också en av de frågor som ligger mig varmast om hjärtat. Andra frågor som också är viktiga för mig är jämlikhet och jämställdhet. Jag hatar och då menar jag verkligen HATAR fördomar. Folk som säger saker utan o ha den blekaste aning om ämnet. Sådana som bildar sig en uppfattning utan någon grund.
Men nu säger jag emot migsjälv för jag har endel fördomar. Men behåller dom iallafall för mig själv och är MEDVETEN om att jag tänker tankarna och VET innerst inne att de inte är sanna utan grundade på tunn luft. Någonting annat som jag hatar är själviska personer. Förstå mig verkligen inte på dom. jag tror inte man blir lycklig i det långa loppet heller av att bara tänka på sig själv.
Ska jag börja en landskapsplaneringsutbildning i Finland bara för att min älskade bor där? Svar: NEJ, för då följer jag inte mina drömmar.
Jag gjorde precis en "fördel och nackdels lista" över varför jag skulle flytta till Finland o plugga där. Såhär såg den ut:
Nackdel:
- Är ej 100% säker på att jag vill gå utbildningen (ej samma sak som den i Alnarp, som jag mkt hellre vill gå)
- Kan ej tillgodogöra mig det jag lärt mig i Finland i Sverige så lätt (mer krångel)
- Kommer känna mig utanför/åsidosatt när ja ej är därifrån eller kan finska.
- Behöver mer tid (sista minuten till höstprogrammet gör mig minst sagt streeeeeeesad)
- Gör detta bara för As skull. (tänker ej på vad som gör mig lyckligast)
Fördel:
- A bor där
så...allt verkar ju uppenbart. Men jag tror att anledningen till att jag tvivlar så hårt (trots övervägande argument på "nackdelslistan") är att mina känslor för honom är så starka att de hotar det faktum vad som egentligen är bäst för mig. Borde inte det bästa och absolut viktigaste valet vara utbildning för mig just nu och inte rädsla för o förlora A?!
Kanske är det precis vad jag kommer göra om jag flyttar dit. Förlora honom för att jag blir för beroende. Och vad händer sen? Kommer du bli lycklig? Du måste ju ändå någon gång ta tag i din utbildning, eftersom den är din framtid (jo så är det verkligen) Kommer ju ändå tillbringa metsadels av mitt liv på jobbet (sorgligt men sant)
Jag är en sådan som har svårt o komma upp på morgonen. Jag är också en sån som kan ligga i sängen heladagen framför datorn. Jag är också en sån som skriver lappar MASSOR med lappar. Det kan vara allt ifrån inköpslistor till saker jag måste göra under dagen eller personliga mål jag vill uppnå. MASSOR med reflektioner. Det är som om jag inte torr att jag ska komma ihåg saker om jag inte skriver ned dom, eller skriver ned dom IFALL jag någon gång skulle bli senil. (as if)
Ibland får jag för mig att jag inte består av annat, reflektioner. Men så VET jag också att jag är en livsnjutare.
Och detta kan jag säga helt ärligt från hjärtat. Jag lever verkligen i nuet. då kan vi komma in på en annan lista. Mina positiva egenskaper (och de är många :P)
- Lever i nuet
- positiv
- livsnjutare
- osjälvisk
- noggrann
- ärlig
- larvig
- öppen
- jordnära
- självdistanserad
- impulsiiv
- godhjärtad
Alla har vi svagheter. För mig är det:
- Känslig
- Ätstörningen
- bekräftelse behov
- kontroll behov
- Förskönar sanningen
Sedan om man kan kalla alla för "svagheter" är en annan femma. Det finns såklart två sidor av myntet och allt är relativt.
Sedan när vi ändå är igång, mina intressen:
- måla (vara kreativ)
- skidor/snowboard
- naturen
- hälsa
- träna
- nära och kära
- filosofera
- färglada trosor och nagellack
- läsa
- mysiga kläder
- biobiljetter
Kommentarer
Trackback
